Artefakter

Artefakt I- Grundläggande psykologi

Under terminens gång har det funnits moment där mitt eget lärande har utvecklats i samspel, eller med brist på samspel som väckt tankar. Min första artefakt utgår från kursen Psykologi I. Mer specifikt, var det strukturen på kursen som påverkade mitt lärande. Föreläsningar/seminarium var förinspelade eller textbaserade, och det mesta gick ut på att på egen hand ta till sig kunskap och information för att förstå och lära sig. Rätt så minimal social interaktion och diskussion med andra studenter. Vid delprov 2 var det som tydligast. Känslor som infann sig kunde vara osäkerhet, förvirring, minskad självtillit, ifrågasättande av egen kompetens och studieteknik. Detta eftersom seminarium och interagerande med andra studenter och lärare ofta förtydligar eller klargör när det är något som jag inte förstår eller tycker är svårt. Det blev en transfer från kooperativt lärande till mer självständiga studier. Utmaningen blev att ta sig över barriären, att förstå vad som stod i kurslitteraturen/materialet på egen hand. Jensen beskriver att ett optimalt lärande handlar om hur olika lärandestilar kompletterar varandra, skiftandet mellan del och helhet (Jensen 2016). Därför var det en viktig läxa att lära sig att arbeta med sitt lärande självständigt.

Psykologi är en vetenskaplig ämnesdisciplin om personers beteenden, motivation, känslor, medvetande och tankar, både på individ och gruppnivå. Människors upplevelser, beteende och reaktioner i olika sammanhang, vilket kopplas till min ämneskompetens (Bringsén, Nilsson Lindström, Schön Persson, Agosti, Sjöbeck & Nilsson 2020). Detta på grund av att jag började reflektera kring min egen motivation och känslor under detta moment.

Banduras teori om self-efficacy, människans tilltro till sen egen förmåga blev en viktig del för att komma över bron. Kunskap, insikt och förståelse är viktiga resurser för att känna sig empowered (Empowerment 2021; Self-Efficacy 2021). Ett mål finns, och vägen dit är en process. Det får ta sin tid, men som en intentionalistisk människa kunde jag med dessa medlen vinna tillbaka min egenmakt, och tro på min förmåga genom att kämpa för att ta in kunskap och se målet-att klara kursen framför mig (Jensen 2016).

Upplevelsen har fått mig att reflektera kring dessa barriärer som dyker upp med jämna mellanrum. Vad som är viktigt att komma ihåg, är att vi alla studenter jobbar mot samma mål, en viktig del för social kognition är förmågan att tänka kring sociala situationer; kring sig själv och andra och sätta sig i deras situation mentala tillstånd. De kognitiva lärandestilarna väger in flera faktorers samspel med fokus på helheten (Jensen 2016). Det är kunskap jag dessutom fick med mig från psykologi-kursen i sin helhet. Jag är inte ensam på resan i mitt lärande, känner jag dessa känslor, är det stor sannolikhet att andra också gör det. Tillsammans utvecklas vi, och lär.  

Artefakt II - Skriftligt grupparbete

I kursen Biomedicin, folksjukdomar & folkhälsa var ett av momenten ett skriftligt grupparbete om valda folksjukdomar (delprov 2) där våra generiska färdigheter användes i ett social sammanhang. Efter vi fördelat arbetsuppgifter, arbetade vi på egen hand för att sedan återkoppla och få ihop pusslet till en helhet. Här krävdes kompromisser, då mycket behövdes kortas ner för att hålla oss inom ramen av formalian. Hela gruppen hade bidragit ambitiöst, och för att alla skulle känna sig nöjda med resultatet, gällde det att vara kritiska och jobba i ett lag. De generiska färdigheterna innefattar ofta kognitiva förmågor. Under just detta moment var kommunikation och samarbete av stor vikt, samt de sociala förmågorna. Under det akademiska kompetensområdet tränades förmågan att kunna presentera ett arbete med en röd tråd på ett begripligt sätt i en skriftlig sammanställning och de generiska färdigheterna tränades genom samarbete (Bringsén et al. 2020).

Problemlösnings/beslutsfattande i en grupp kallas även för deliberation. Delaktighet och inflytande är viktigt, genom kommunikation löser man eller fattar beslut från ett specifikt problem, i detta fall hur vi skulle få ihop en text vi var tillfreds med och att alla fick uttrycka sina åsikter och bidra lika mycket. Jensen (2016) skriver att etik och demokrati spelar roll i beslutsfattande, genom att lyssna på varandra kunde vi enas. Även här kunde kopplingar göras till empowerment (Empowerment 2021). Denna gång på gruppnivå då vi gav varandra positiv feedback, främjade gruppdynamiken genom uppmuntring att att uttrycka våra åsikter, och slutligen en mental high-five när vi var klara och blev godkända. Här ser jag även kopplingar till social hållbarhet, då alla ska få känna sig delaktiga och ha inflytande.

Samarbete inom lärande är den högsta formen av intentionalitet. Fördelen med samarbete är att alla vinner på det då vi har gemensamma avsikter och tar in gemensam kunskap. Att lära sig med andra eller med hjälp av andra vilket vi gjorde. Jensen nämner även att människor vi känner igen oss i eller ser upp till påverkar oss starkast (Jensen 2016). Med ett gemensamt mål- att klara uppgiften tillsammans kände vi en samhörighet och kunde blomstra, och vi blev nöjda (Flourishing 2018)

Artefakt III - Hälsokompetens

Hälsokompetens är en återkommande slinga i utbildningen. Vid delprov 7 i kursen Biomedicin, folksjukdomar & folkhälsa hade vi en spännande och givande examination. Ju längre vi kommer i utbildningen, desto mer vågar vi alla dela med oss av upplevelser och åsikter om vår egen hälsa på ett mer personligt plan. Att reflektera kring sin egen hälsa skapar verktyg för att skapa en positiv hälsoutveckling för sig själv, men även för andra (Bringsén et al. 2020). Ett verktyg jag tar med mig från detta är förmågan social kognition då vi i detta moment reflektera kring hur vi uppfattade och reagerade med varandra (Jensen 2016). Ännu viktigare blir det när man talar om folkhälsa på en global nivå. Olika perspektiv på hälsa, att vi inte är likadana, och hälsan kan vara ojämlik är centralt för folkhälsoarbete. Att arbeta med grupper som exempelvis har det sämre ställt socioekonomiskt kräver ett brett synfält och förståelse för att det finns skillnader i hälsa. Endast då kan man börja arbetet med att försöka främja hälsa och minska hälsoklyftorna (Bringsén et al.2020).

Att känna tillit till varandra är en stor del av sociala sammanhang. Vi har vissa förväntningar på varandra, i detta fall, att respektera och ha förståelse för andras upplevelser om sin hälsa. Varje gång vi öppnar upp oss bygger vi upp vår tillit till varandra (Jensen 2016). Det är här vi får en känsla av sammanhang. Hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet (SOC 2018). Utbildningen kan ses som en resurs för att uppleva ett sammanhang, och i relation till min artefakt, är jag övertygad om att förmågan att lyssna, reflektera och kommunicera om vår egen hälsa väcker nya tankesätt och banor som stärker den sociala kognitionen.